Vanliga promenadrundan är mestadels vacker. Men kanske inte på alla ställen. Hur lång tid tar det för ett övergivet ställe att skaffa sig en patina så att det kan räknas till ett av
världens vackraste övergivna ställen? Känns som om det här, som ingen på orten utom koppartjuvarna vill kännas av, har någon liten tid kvar tills dess. Men ändå – finns det inte en viss skönhet i detta fruktansvärt övergivna?
The ordinary walk is mostly beautiful. But perhaps not in all places. How long does it take for an abandoned place to acquire a patina so that it can be counted as one of the world's most beautiful abandoned places? Feels like this, that no one local except the copper thieves has a feeling for, has some time left until then. But still – isn't there some kind of beauty in this horribly abandoned?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar