Hur mycket vi än känner att det är nära naturen vi vill leva
är det svårt att inte uppskatta det stiliserade formspråket i storstadens
förorter. Inte den mest ombonade förskole-/skolgård… men välkomnande på något
sätt i sin betongfyrkantiga form och med konst som en självklarhet. Och på
något sätt har denna skola skapat poesi (rebellisk eller ej) i de som växte upp
där. Kan man annat än gilla det?
As much as
we feel it's close to nature we want to live, it is hard not to appreciate the
stylized idiom of big city suburbs. Not the most homely preschool/school front
yard... but somehow welcoming in its concrete-squareish shape and with art as a
matter of course. And in one way or another, this school has created poetry
(rebellious or not) in those who grew up there. How could you not like it?
 |
Here in
these walk tunnels we defied our school mistress and screamed our freedom for a
second before we correctly stepped into line. Now several years later the echo
still exists and the world has become my time tunnel with no end.
|
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar